Den digitala förändringsresan i hälso- och sjukvården i Region Gävleborg

Omställningen i vården i Region Gävleborg beskrivs ibland som radikal, vad är bakgrunden?

– Regionen var i en otroligt tuff situation, man låg topp tre i landet i inhyrd personal och tillgängligheten var dålig. Vi har också en mycket stor andel äldre och en storminskning av yrkesverksam befolkning de kommande 20 åren. De styrande fattade i det läget det ganska radikala beslutet att genomföra en digital omställning av hela vården där regionen ska erbjuda en digital väg in till hela vården. När vi fick uppdraget från politiken insåg vi att systemet måste byggas om så att vården både kan räcka till fler men samtidigt bli mer tillgänglig. Vi kom fram till att vi behöver ett system som kan styra patienter med störst behov till rätt mottagare på ett automatiserat sätt. Och inte till lägsta nivå enligt LEON, utan till bästa effektiva omhändertagandenivå.

Den automatiserade triageringen styr alltså inte bara till 1177 eller till primärvården utan direkt till den instans där patienten bäst får hjälp. En diabetespatient ska kanske till exempel direkt till en diabetessköterska. Vi vill försöka styra förbi det som i många fall blir mellanhänder i vården och som inte skapar något värde för patienterna. Vi behöver också kunna sätta brådskandenivåer som matchar hur vi prioriterar i den fysiska vården, det ska inte vara någon snabbfil för den som söker digitalt.

En av de funktioner som finns i plattformen, utöver triagering och möjligheten att söka vård digitalt, är en asynkron chatt mellan vårdpersonal och patient. Vad innebär den funktionen för er i Gävleborg?

– Möjligheten till en asynkron chatt är ett sätt att erbjuda en mer tillgänglig och effektiv service för både patienter och vårdgivare. En asynkron chatt är en ständigt öppen kanal mellan patient och vårdpersonal för att hantera sådant som inte är akut. Chatten upprättas på initiativ från vårdpersonal och för patienter man känner väl. Det ger möjlighet till kontinuerlig och tillgänglig kommunikation, vilket är särskilt värdefullt för patienter med kroniska tillstånd och för de som behöver kontinuitet i vården. De allra flesta kontakter en patient har med vården gäller ju icke-brådskande ärenden där snarare kontinuiteten är oerhört viktig.

Hur fungerar det i praktiken?

– Vi har sagt att de som vill prova kan erbjuda en chatt till sina patienter de känner väl och ofta har dialog med. Många har då upptäckt att de kan hantera väldigt mycket i den fortlöpande i den öppna chatten och att en hel del standardiserade återbesök kan undvikas. Patienter med kroniska sjukdomar blir ju ofta kallade på årskontroller, men med den här chatten där man enkelt kan följa upp och kanske övervaka olika värden så behövs inte årskontrollerna på samma sätt. Det innebär mer luft i tidboken och mer tid för fysiskt besök när patienten behöver det i stället, oavsett om det är dags för årskontroll eller inte. Jag tror verkligen att detta avlastar vården samtidigt som patienten upplever ökad trygghet och god kontinuitet. Och detta gäller inte bara relativt unga, ofta kan multisjuka äldre ha minst lika stor nytta av en ständigt tillgänglig chatt med den vårdpersonal som känner dem bäst.  

Samtliga barnmorskor i Gävleborg har beslutat att helt gå över till att erbjuda en nio månaders asynkron chatt till gravida som kommer på inskrivningssamtal. Genom chatten kan barnmorskorna enkelt hantera många av de frågor som ofta dyker upp under en graviditet. 

• Det fungerar jättebra! Barnmorskorna säger att telefonerna har slutat ringa hela tiden vilket skapat en lugnare arbetsdag. Samtidigt ser vi enheter som knappt öppnat en enda chatt, sannolikt på grund av de utmaningar förändrade arbetssätt innebär och hur olika kulturer vi kan ha på våra arbetsplatser.

Hur har chatten påverkat vårdpersonalens arbetsmiljö?

– I de fall man verkligen lyckats ställa om kan vårdpersonalen hantera patentfrågor mer effektivt och undvika onödiga besök vilket har lett till en förbättrad arbetsmiljö och mindre stress. Att kunna hantera frågor via chatt i stället för att ha konstanta telefonsamtal minskar stressen.

Men vi ser också att de enheter som ännu inte lyckats med sin omställning bara upplever ”en till inkorg” att hålla koll på eftersom man då inte märker något minskat inflöde i till exempel telefonin, vilket riskerar leda till en mer stressad vardag. Vårt fokus nu är få de verksamheter där det går trögt att våga ställa om och kunna räkna hem de nyttor vi ser.

Vad säger patienterna?

– De som fått prova är oftast nöjda. Chatten är ett enkelt sätt att ha dialog och skapar trygghet. Faktum är att många patienter som kommer från MVC till BVC när barnet är fött undrar om de kan fortsätta chatta med BVC också. Det är väldigt roligt att vi fått en patientdriven förväntan på hur kontakten med vården ska gå till!

Dagens Medicin beskrev nyligen att Gävleborg ligger i bräschen i den digitala omställningen, varför har utvecklingen i just Gävleborg kommit så långt?

– Jag menar att det politiska sponsorskapet och fokuset från förvaltningen varit avgörande. I Gävleborg är omställningen inget sidoprojekt som hanteras av en IT-förvaltning utan det är hälso- och sjukvårdsledningen som äger detta och i alla styrgrupper sitter det fyra till sex verksamhetschefer och chefsläkare. Att vi driver digitaliseringen i ordinarie ledningssystem och inte som ett projekt på sidan om tror jag har varit nyckeln för att få fart på omställningen.

Hur jobbar ni med uppföljning och mätning?

– Det där är en svår nöt att knäcka. Vi är så vana att räkna producerade besök och mäta tillgänglighet i antal besök. Men om vi till exempel tittar på den mest trygga patienten, som till exempel har en tillgänglig chatt vid behov och är nöjd med det, så skapas det inte alls lika många besök för den patienten. Med lösningen skapas alltså trygghet och kontinuitet men ingen traditionell produktion och därmed skapar vi ingen tillgänglighet, enligt nuvarande sätt att mäta. Här måste vi hitta bättre mätmetoder. 

– Samma gäller för mätning av hur personcentrerad vården är, då frågar vi ju oftast om patienten var nöjd med besöket. Det vi kanske istället borde fråga är om patienten är trygg och om den upplever att den har tillgång till vården när den behöver. Det är ju inte antalet besök som skapar värde för patienten, utan snarare en upplevd trygghet, tillgänglighet och självständighet. Vi har inte heller någon bra metod i vården för att utvärdera egenmonitoreringslösningar. Dessa lösningar skapar större patientautonomi och bättre följsamhet men de skapar ju inte så många besök, vilket också är tanken. Detta måste vi hitta ett bättre sätt att mäta och utvärdera.

Avslutningsvis, vad är de största utmaningarna och möjligheterna med den digitala transformation som regionen genomför?

– Den största utmaningen har varit att förändra tankesättet från att fokusera på antalet producerade besök till att verkligen se till varje patients behov och vad som skapar verkligt värde för varje unik patient. Det finns också en utmaning i att få alla i vården att känna sig bekväma med de nya digitala verktygen. Och möjligheterna är enorma. Vi kan erbjuda bättre och mer tillgänglig vård, öka patienternas självständighet och livskvalitet och samtidigt göra vården mer effektiv och hållbar.